GNSS

För de flesta är satellitnavigering antagligen synonymt med det amerikanska systemet GPS, Global Positioning System. Faktum är att även Ryssland, Kina och EU har utvecklat egna lösningar och driftsatt egna nätverk av satelliter som de kallar Glonass, Beidou respektive Galileo.

Hur de fungerar
Systemen är alla uppbyggda på motsvarande sätt och använder en form av dopad triangulering. Satelliterna sänder kontinuerligt ut signaler innehållande sin egen position och riktning tillsammans med en tidsstämpel. Tack vare att samtliga delar i systemen kontinuerligt synkroniseras vet mottagaren hur lång tid det tog för signalen att nå fram och kan då använda satellitens (dåvarande) position och riktning som referenspunkt.

I teorin räcker det med 3 satelliter för att GNSS-mottagaren skall kunna beräkna sin position men i praktiken krävs minst 4 för att kunna felkorrigera datan. Precisionen ökar med antalet satelliter som beräkningen kan göras på och moderna mottagare erbjuder oftast betydligt fler anslutningar än 4.

Mottagande enhet kan sedan presentera resultatet (positionen) lokalt på en karta eller vidarebefordra den som koordinater till en extern applikation.

Multi-GNSS
Idag erbjuder en del enheter inbyggda GNSS-mottagare som har stöd för flera av systemen parallellt. Sådana enheter erbjuder generellt en högre precision tack vare att antalet tillgängliga satelliter ökar som i sin tur förbättrar beräkningsunderlaget.