4G LTE

Medan 3G lade grunden för mobil datakommunikation så var 4G det stora genombrottet som möjliggjorde snabba mobila bredbandsuppkopplingar för den breda massan. Det blev nu möjligt att strömma högupplöst video, använda realtidsbaserade applikationer och surfa med hastigheter som tidigare varit förbehållna trådade uppkopplingar.

4G byggde på en helt ny teknisk grund, där den mest etablerade och utbredda varianten kom att bli LTE (Long Term Evolution). LTE blev snabbt synonymt med 4G, trots att LTE i början inte fullt ut mötte de tekniska kraven som satts upp för en "äkta" 4G-standard enligt ITU (Internationella teleunionen).

Men LTE har fortsatt att utvecklas kontinuerligt och både mötte och överträffade till slut kraven för 4G-standarden. Om de initiala LTE-versionerna var bryggan mellan 3G och 4G så är de nya varianterna nu istället bryggan mellan 4G och 5G. Även om 5G nu rullas ut globalt så är 4G fortfarande det mest använda mobilnätet i stora delar av världen. De flesta moderna enheter är kompatibla med både 4G och 5G och många operatörer använder en kombination av tekniker för att säkerställa bästa möjliga täckning. 4G-nät kommer sannolikt att fortsätta vara en viktig del av infrastrukturen en tid framöver, särskilt i områden där 5G ännu inte är fullt utbyggt.

En av de största förbättringarna med 4G LTE är användningen av OFDM (Orthogonal Frequency Division Multiplexing) som modulationsmetod. Denna teknik delar upp den tillgängliga bandbredden i flera smalare kanaler, vilket minskar interferens och ökar dataöverföringshastigheten. Dessutom introducerar LTE användningen av MIMO-teknik (Multiple Input Multiple Output), där flera antenner används både på sändar- och mottagarsidan för att öka kapaciteten och tillförlitligheten i nätverket.

4G LTE använder flera olika frekvensband globalt, vilket kan påverka täckning och prestanda beroende på region och operatör. I Sverige används främst 800 MHz, 1800 MHz och 2600 MHz banden för LTE-tjänster. Lägre frekvenser, som 800 MHz, erbjuder bättre täckning över större områden och inomhus, medan högre frekvenser, som 2600 MHz, ger högre kapacitet men med kortare räckvidd.

Teoretiskt sett kan 4G LTE erbjuda nedladdningshastigheter upp till 100 Mbit/s och uppladdningshastigheter upp till 50 Mbit/s. I praktiken varierar dessa hastigheter beroende på faktorer som nätverksbelastning, signalstyrka och användarens position. Med introduktionen av LTE-Advanced, en vidareutveckling av LTE, har dessa hastigheter ökat ytterligare, med teoretiska nedladdningshastigheter upp till 1 Gbit/s.