AES

AES bygger på en symmetrisk krypteringsalgoritm vilket innebär att samma nyckel används för både kryptering och dekryptering. AES finns i tre nyckellängder – 128, 192 och 256 bitar – där längre nycklar ger högre säkerhet. Faktum är att ingen till dags datum har lyckas knäcka 256-bitars versionen av AES.

Förutom att vara väldigt säker så är algoritmen både snabb och effektiv vilket gör den lämplig för allt från säkring av kommunikation i radiosystem till kryptering av filer och nätverk inom både offentlig sektor och industri.

Under 1990-talet började det bli tydligt att föregångaren DES (Data Encryption Standard) som då användes brett för datakryptering inte längre var tillräckligt säker. DES hade bara en 56-bitars nyckel, vilket gjorde det sårbart för brute force-attacker i takt med att datorkraften ökade.

För att ersätta DES utlyste den amerikanska standardiseringsmyndigheten NIST (National Institute of Standards and Technology) år 1997 en öppen tävling för att ta fram en ny krypteringsstandard. Målet var att hitta en algoritm som var:

• Kryptografiskt stark
• Effektiv på både hårdvara och mjukvara
• Enkel att implementera
• Öppen och utan licensrestriktioner

Tävlingen lockade 15 bidrag från hela världen. Efter flera år av offentlig granskning, analys och tester utsåg NIST år 2000 den belgiska algoritmen Rijndael (uttalas ungefär "Rain-dahl") som vinnare. Den utvecklades av två kryptografer: Vincent Rijmen och Joan Daemen.

Rijndael valdes officiellt som Advanced Encryption Standard och blev en amerikansk standard i november 2001 (FIPS PUB 197). Sedan dess har AES blivit en global standard och används inom allt från bankväsendet till militär kommunikation.