Guide till ljudtillbehör för PTT-kommunikation

Utrustning för Push-To-Talk-kommunikation (PTT) är oftast utrustad med kraftiga högtalare och högpresterande mikrofoner för att fungera i många miljöer. I vissa miljöer kan dock ett ljudtillbehör vara nödvändigt för att täcka behovet.

• Omgivningar med kraftigt buller
• Situationer där kommunikation behöver vara mer diskret
• Arbetssätt där radion behöver skyddas eller döljas
• Miljöer där externa faktorer som vind påverkar ljudet
• Arbetsmoment där användare bär skyddsutrustning

Därför bör ljudtillbehör inte väljas enbart utifrån vilken kontakt som passar enheten. Valet bör utgå från hur användaren behöver höra, höras, aktivera PTT och bära utrustningen i sin faktiska arbetsmiljö.

En monofon, även kallad remote speaker microphone (RSM) eller högtalarmikrofon, är ett av de mest typiska och centrala tillbehören för PTT-kommunikation.

En monofon kombinerar högtalare, mikrofon och PTT-knapp i en kompakt enhet som kan fästas exempelvis på axeln eller bröstet. Det gör att användaren kan kommunicera utan att ta upp radion ur bältet, fickan, bärselen eller väskan.

Monofonen är däremot inte alltid tillräcklig i mycket bullriga miljöer. Där kan användaren behöva headset eller hörselskydd med kommunikation. Om kommunikationen behöver vara diskret kan monofonen i stället behöva kombineras med hörlur eller öronsnäcka.

Varianter

Alla monofoner har högtalare, mikrofon och PTT-knapp, men utöver grundfunktionerna kan de skilja sig kraftigt på flera punkter.

Det innebär med andra ord att val av monofon bör göras utifrån fler parametrar än att den ”passar radion”. Beakta särskilt ljudnivåer och kapsling samt anslutningar och reglage i relation till användarens miljö.

Rätt monofon kan göra kommunikationen mer åtkomlig, minska behovet av att hantera radion direkt och bidra till ett mer ergonomiskt arbetssätt.

PTT-knappen är central för all Push-To-Talk-kommunikation. När ljudtillbehör används behöver ofta PTT-funktionen flytta från enheten eftersom komradio, PTT-enhet eller terminal kan behöva placeras i hölster, döljas under kläder eller bäras i väska.

PTT-funktionen kan också behöva flytta av mer ergonomiska och praktiska skäl, exempelvis för att knappen behöver vara mer lättillgänglig, enklare att hantera med handskar eller för att flera enheter behöver kunna kontrolleras med samma PTT-modul.

Det är här talknappen passar in. En talknapp är en separat PTT-knapp eller kontrollenhet som gör det möjligt att aktivera sändning utan att använda PTT-knappen på själva radion, terminalen, PTT-enheten eller ljudtillbehöret.

Syftet med alla talknappar och PTT-kontrollenheter är att styra PTT-funktionen. Utöver den gemensamma nämnaren kan de däremot skilja sig åt i både utformning, funktion och kravbild.

Talknappar och PTT-kontrollenheter finns i flera utföranden, från enkla kabelmonterade PTT-knappar till mer avancerade kontrollenheter med anslutningar för hörlur, headset, talgarnityr eller flera enheter.

För enklare lösningar är talknappen ofta just en separat PTT-knapp. I mer avancerade lösningar kan den fungera som en kontrollenhet som även hanterar anslutningar, inställningar och särskilda funktioner. Därför bör talknappen bedömas tillsammans med både ljudtillbehöret och den enhet som ska användas. Det räcker inte att knappen går att ansluta – den behöver också sitta rätt, vara möjlig att använda i arbetsmomentet och fungera med den mikrofon, hördel och enhet som användaren faktiskt ska använda.

Hörlurar är i detta sammanhang ett enkelriktat ljudtillbehör som låter användaren lyssna på kommunikation utan att omgivningen hör. Användaren sänder fortfarande via radions, terminalens, monofonens eller ett annat tillbehörs mikrofon och PTT-knapp.

Hörlurar finns för ett eller båda öronen och erbjuds i tre huvudsakliga kategorier.

• direktanslutna till radio eller terminal med kort kabel för axelburen radio
• direktanslutna till radio eller terminal med lång kabel för bältesburen radio
• anslutna till monofon, ofta via 3,5 eller 2,5 mm ljudutgång

De flesta komradiohörlurar passar när inkommande kommunikation inte bör höras av andra – av respekt för omgivningen eller för innehållet i kommunikationen. De förutsätter dock att användaren kan fortsätta använda radions, eller monofonens, mikrofon och PTT-knapp när de behöver sända, alternativt att användaren endast behöver lyssna.

Beroende på anslutningstyp och örondel kan hörlurar också passa när lösningen behöver vara diskret eller smälta in i omgivningen, med samma begränsningar.

Denna typ av ljudtillbehör benämns ofta som "surveillance kit" på engelska vilket saknar bra svensk översättning. Strikt sett är äkta handsfree-kommunikation normalt inte möjligt för Push-To-Talk-kommunikation eftersom PTT-knappen måste tryckas in för att sända.

”Handsfree” handlar i detta sammanhang snarare om hörlurslösningar där även PTT-knapp och mikrofon placerats på tillbehöret för att förenkla handhavandet och låta radio placeras dolt eller mer bekvämt.

Handsfree-lösningar finns i flera olika utföranden:

I vissa arbetsmiljöer eller arbetssituationer räcker, eller passar, inte hörlur, handsfree, headset eller andra traditionella lösningar.

Då kan specialiserade mikrofon- och ljudlösningar vara aktuella. I den här guiden använder vi talgarnityr som samlingsnamn för dessa lösningar. Talgarnityr är ofta utvecklade för specifika användningsområden, och än mer vikt behöver läggas vid arbetsmiljö, användarens utrustning och hur kommunikationen ska ske i praktiken före val av lösningar.

Det kan handla om situationer:

• med mycket höga ljudnivåer
• med kraftig vind
• där användaren inte kan bära mikrofon framför munnen på grund av exempelvis skyddsutrustning, hjälm eller mask.

Benledande, eller transduktorbaserade, lösningar överför eller fångar upp ljud via vibrationer i kroppen, ofta genom kontakt mot skallben, kindben eller annan yta nära huvudet. I stället för att bara använda luftburet ljud kan de använda vibrationer för att förmedla tal eller mottaget ljud.

Sådana lösningar kan vara relevanta när användaren behöver hålla öronen fria, när omgivningsljud fortfarande behöver uppfattas eller när traditionella hörlurar och mikrofoner inte fungerar tillsammans med vissa hjälmar, masker eller skyddsutrustningar.

Specialiserade mikrofon- och ljudlösningar kan lösa problem som vanliga ljudtillbehör inte klarar. Samtidigt är de ofta mer beroende av rätt passform, rätt användare, rätt anslutning och rätt arbetsmiljö.

De bör därför inte väljas enbart för att de verkar tekniskt avancerade. Börja med att identifiera vilket problem som ska lösas: buller, diskretion, skyddsutrustning, vind, hjälm, mask, ergonomi eller behov av att hålla öronen fria. Välj därefter den lösning som löser just det problemet med så liten komplexitet som möjligt.

Med headset menar vi ljudtillbehör som placeras på eller över öronen tillsammans med en justerbar mikrofon, så kallad bommikrofon. Headset är oftast utrustade med en bygel som placeras på hjässen, nacken eller som monteras på hjälm.

Ett lättviktsheadset är en typ av kommunikationsheadset som inte skyddar hörseln.

Användningsområden

Lättviktsheadset fungerar överallt så länge inte ljudnivån är för hög som exempelvis kontor och lager. De kan användas utomhus men gör sig bäst inomhus eftersom de sällan är skyddade mot väder och vind på samma sätt som andra headset och ljudtillbehör.

Alla ljuddämpande headset erbjuder två-vägskommunikation men det kan vara stora skillnad på olika modeller och tillverkare. Här är några av punkterna som kan skilja.

Anslutningen påverkar inte bara om ett ljudtillbehör går att koppla in. Den kan också påverka kompatibilitet, funktionalitet, ljudprestanda, PTT-funktion, strömförsörjning och i vissa fall även certifieringar och godkännanden.

Många radioapparater, terminaler och PTT-enheter är utvecklade för specifika användningsområden, användargrupper eller arbetsmiljöer. Det innebär ofta att även tillbehören som finns tillgängliga för enheten är anpassade efter samma kravbild. Med andra ord finns sällan alla typer av ljudtillbehör tillgängliga för alla typer av enheter.

Anslutningen bör därför inte ses som en detalj i slutet av tillbehörsvalet. Den är en grundförutsättning för att tillbehöret ska fungera i rätt miljö, med rätt användare och tillsammans med rätt kommunikationsutrustning.

Trådad anslutning är fortfarande den vanligaste anslutningsformen för professionella ljudtillbehör till komradio, terminaler och PTT-enheter.

Kabelanslutna lösningar ger ofta en mer förutsägbar och stabil funktion. Det ger normalt en mer tillförlitlig användarupplevelse i krävande eller varierande miljöer.

En lösning med ljudtillbehör kan bestå av flera led:

• en anslutning mot huvudenhet (radio, terminal, PTT-enhet, smartphone, etc)
• en adapter eller adapterkabel
• en monofon, talknapp eller PTT-kontrollenhet
• en örondel, talgarnityr eller headset.

Oavsett lösning som används behöver anslutningen i första ledet passa den radio, terminal eller PTT-enhet som ska användas - både mekaniskt och funktionellt.

Många huvudenheter har egna tillbehörskontakter, anpassade för en viss modell eller produktfamilj. Det gör att tillbehör, kablar och adaptrar ofta behöver vara terminalspecifika, även om tillbehöret i andra änden använder en mer generell kontaktstandard.

Ett direktanslutet tillbehör kopplas direkt till radion, terminalen eller PTT-enheten utan separat adapter. Det är en av de vanligaste trådade anslutningarna eftersom de vanligaste tillbehören oftast använder enhets- eller terminalspecifik kontakt. Detsamma gäller en majoritet av tillverkarens originaltillbehör.

Dessutom finns det, beroende på enhetstyp och tillverkare, talgarnityr, headset och andra tillbehör som är framtagna för en specifik modell eller produktfamilj.

• Fördelen är att lösningen ofta blir enkel, robust och tydligt anpassad för enheten.
• Nackdelen är att tillbehöret kan bli låst till den modellen eller produktfamiljen.

I många lösningar används en adapter, adapterkabel eller ett interface mellan huvudenheten och ljudtillbehöret. Adapterdelen anpassar då tillbehöret till den radio, terminal eller PTT-enhet som ska användas.

• Fördelen är att man kan använda samma ljudtillbehör med flera olika huvudenheter
• Nackdelen är att det ökar komplexiteten. Det kan också medföra minskad kompatibilitet samt fler potentiella felkällor.

I vissa tillbehörslösningar ansluts det "slutliga" ljudtillbehöret via en monofon, talknapp eller PTT-kontrollenhet. Själva monofonen, talknappen eller PTT-kontrollenheten är i sin tur ansluten till huvudenheten direkt via terminalspecifik kontakt eller med adapter.

• Fördelen är att detta mellanled kan öka flexibiliteten i lösningen eller göra den mer anpassad för användningsområdet
• Nackdelen är även här ökad komplexitet och fler potentiella felkällor

Hörlurar, örondelar, talgarnityr och headset kan anslutas till huvudenheten på flera olika sätt: direkt, via adapter eller via ett mellanled som monofon, talknapp eller PTT-kontrollenhet.

När ljudtillbehöret inte ansluts direkt så finns det flera återkommande kontakttyper som Nexus, Hirose och 3,5 mm. Vilket som används beror mestadels på hur många funktioner tillbehöret har. För mer avancerade ljudtillbehörssystem så används därför ofta tillverkarspecifika kontakter och kablar.

Fördelar och nackdelar i detta perspektiv varierar med huvudenhet, tillbehör och inte minst användningsområde.

Trådlösa ljudtillbehör kan ge större rörelsefrihet. De kan vara fördelaktiga när användaren rör sig mycket, använder skyddsutrustning eller behöver minska risken för att kablar fastnar.

Samtidigt tillför trådlös anslutning fler saker att bedöma och på sikt administrera och underhålla.

Standardprotokoll, till exempel Bluetooth

Bluetooth och andra standardiserade trådlösa protokoll kan användas för att ansluta exempelvis headset, öronsnäckor eller mikrofonlösningar till radio, terminal eller PTToC-enhet.

Det kan vara ett flexibelt alternativ, särskilt för användare som arbetar med smarta telefoner, surfplattor eller bredbandsbaserade PTT-lösningar. För enklare mottagning eller samtal kan standardiserade lösningar fungera väl.

Vid PTT-kommunikation behöver man däremot kontrollera mer än själva ljudanslutningen. Tillbehöret behöver också stödja rätt PTT-funktion, rätt ljudprofil och tillräckligt stabil anslutning för den arbetsmiljö där det ska användas.

Standardprotokoll med tillverkarspecifika funktioner

Vissa lösningar använder ett standardprotokoll som grund, men kompletterar med tillverkarspecifika funktioner. Det kan exempelvis handla om bättre stöd för PTT, status, ljudprofiler, larmfunktioner, parkoppling, prioritering av ljud eller integration med specifika radiofunktioner.

Den här typen av lösning kan ge mer funktionalitet än ett vanligt trådlöst headset, men kräver att radio, terminal, applikation och tillbehör är avsedda att fungera tillsammans.

Det är därför viktigt att kontrollera vilka funktioner som faktiskt stöds i den aktuella kombinationen, inte bara att tillbehöret använder ett känt trådlöst protokoll.

Tillverkarspecifika trådlösa lösningar

I vissa fall används tillverkarspecifika trådlösa lösningar, exempelvis särskilda trådlösa mikrofoner, PTT-knappar, gateways eller system där tillbehör och radio är utvecklade för att fungera tillsammans.

Fördelen kan vara bättre integration, tydligare PTT-funktion, mer kontrollerad ljudkedja och bättre stöd för professionella funktioner. Nackdelen kan vara att lösningen blir mer beroende av en viss tillverkare, produktfamilj eller systemarkitektur.

Tillverkarspecifika trådlösa lösningar bör därför bedömas utifrån hela användningsfallet: vilka enheter som ska användas, hur användaren arbetar, hur parkoppling hanteras, hur batterier laddas, vilken räckvidd som krävs och hur lösningen fungerar vid störningar eller avbrott.