RAN

Radio Access Network, eller radioaccessnät på svenska, är den del av ett mobilnätet som kopplar samman slutanvändaren med nätverkets centrala så kallade Core.

Enkelt uttryckt är RAN den "synliga" delen av infrastrukturen. Det består av de basstationer, antenner och master som vi kan se ute i landskapet eller monterade på hustak. Dess uppgift är att översätta radiosignaler från mobiltelefoner och enheter till digital data som kan skickas vidare till sin destination.

Relationen till Core-nätet

Om RAN är "händerna och öronen" som fångar upp signalen så är Core-nätet "hjärnan" som bearbetar och bestämmer vad som ska hända med den. Utan kontakt med Core fungerar inte ett traditionellt RAN vilket är varför funktioner som ProSe/Sidelink utvecklas.

Hur är ett RAN uppbyggt?

Ett RAN består huvudsakligen av två delar som kommunicerar med varandra:

UE (User Equipment)

En användarenhet, t.ex. en mobil, MCX-terminal eller IoT-sensor.

Basstationen

Utrustningen som hanterar radiotrafiken i ett specifikt område (en cell).

  • I 4G-nät kallas basstationen tekniskt för eNodeB.
  • I 5G-nät kallas den för gNodeB.

Utvecklingen med 5G

I äldre mobilnät satt all intelligens i utrustning direkt under antennmasten. Med 5G förändras RAN-arkitekturen radikalt då man flyttar delar av datakraften från masten till centrala datacenter och/eller molnet. Detta kallas ofta för Cloud RAN (C-RAN) eller Virtualized RAN (vRAN).

Detta gör nätverket smartare och mer flexibelt och möjliggör bland annat Edge Computing, där data kan behandlas lokalt nära antennen för att spara tid, vilket är kritiskt för vissa tillämpningar.

RAN i Privata Nät

För Privat 5G är implementering av ett eget dedikerat RAN en nyckelkomponent. Istället för att förlita sig på en operatörs publika RAN, installerar man ett eget, lokalt RAN på verksamhetsområdet. Dessa så kallade "Small Cells" eller dedikerade basstationer ger full kontroll över täckningen på plats och garanterar samtidigt att datan stannar inom organisationens kontroll.